Jag är fast igen. Har hela tiden känt på mig att jag skulle hamna här igen. Huvudet först ner i ett träsk som jag inte vill komma upp från. Ja jag talar om World Of Warcraft. Jag har varit vit i ca ett år nu men så en dag förra veckan gick jag in på en hemsida för att kolla lite info om den nya WoW expansionen som kommer senare i år och det slutade med att jag aktiverade mitt gamla konto igen.

Jag börjar inse att WoW är som en drog som aldrig lämnar ens system. Man kan klara sig väldigt länge utan att spela men förr eller senare kommer man få ett återfall. The question is not if, the question is when. Man intalar sig att om man inte hade spenderat all den tid man gör framför WoW så hade man gjort något lika oproduktivt som att stirra på dumburken. Det är som ett träsk och du har alltid ena foten i det även om du inser det eller inte.

Hade någon frågat mig för 10 år sedan vilket som var mitt favorit spelföretag så hade jag troligtvis svarat Squaresoft och hade någon frågat mig vilken som var min favorit spelserie så hade jag tveklöst svarat Final Fantasy. Om någon hade frågat mig samma sak idag så känner jag att fanboyen inom mig skulle vilja ge samma svar som för 10 år sedan men den objektiva kritikern inom mig skulle tveka. Anledningen till mitt minskande förtroende är på grund av SquareEnixs överexploatering av varumärket Final Fantasy.

Spinoffs, remakes, prequels, sequels, filmer, anime, manga, AHHHHHHH!! Jag vill inte veta vad som hände före eller efter Final Fantasy VII men lik förbannat måste jag se Advent Children och jag måste spela Crisis Core för, va fan, det är ju Final Fantasy VII! Självklart visste jag redan någonstans i bakhuvudet att varken det ena eller det andra skulle nå upp till mina skyhöga förväntningar och det enda som kvarstår är en besvikelse som ett straff för att jag vågade hoppas. Sluta pissa på mina minnen SquareEnix! "Leave him alone! Leave Cloud alone!!". Vill ni göra något bra? Ge oss då ett Final Fantasy VII med next-gen grafik med resten orört. Då kanske jag förlåter er.

Final Fantasy är en produktions och marknadsförings-dröm. Ur produktionssynvinkel är man till skillnad från tex Star Wars inte bunden till något universum eller några karaktärer utan man har helt fria händer att skapa en helt ny värld. Vad är det då som binder samman Final Fantasy-spelen förutom alla moogles och chocobos? Det är titeln som är den gemensamma faktorn. Final Fantasy är ett mycket starkt varumärke som osar kvalitet. Man skulle kunna sätta titeln på en hög med skit och det skulle sälja bra.

Vissa spel är som en öl, man trycker gärna i sig några var varannan helg men det känns inte som något speciellt eller extraordinärt. Sen har vi spel som Final Fantasy som är spelvärldens fina viner. Dessa ska endast avsmakas ca var femte år och inte svepas varje helg. De ska ligga i en vinkällare under några år och sakta ta form. Tyvärr så ser SquareEnix på sin skapelse som en "cash machine", en gyllene ko som man kan mjölka i all oändlighet. Om de fortsätter i denna takt fruktar jag att de kommer reducera ett av spelvärldens mest kvalitativa varumärken till rollspelsgenrens Madden. Om några år sitter vi kanske och väntar på Final Fantasy 2015. Är det ingen annan som känner att mjölken börjar surna?
 

Warcraft, Starcraft och World Of Warcraft. Ja Blizzard har allt gjort en hel del bra spel och skapat en gäng av spelvärldens starkaste varumärken. Warcraft och Starcraft i all ära men den spelserie som står mig närmast hjärtat från spelgiganten är utan tvekan Diablo-serien. För alla er som känner som jag men har levt under en sten den senaste helgen så kommer jag här med härliga nyheter.

Under helgen vid Blizzard Entertainment Worldwide Invitational 2008 offentliggjordes att Diablo 3 är och tydligen har varit under utvecklig ett bra tag. På eventet visades bland annat en 20 minuter långt gameplay-demo där man fick se barbar klassens återkomst och även den nya klassen Witch Doctor som påminner en hel del om Necromancern från Diablo 2. Det man fick se på demon antyder att spelet inte är långt ifrån att vara klart och det skulle inte förvåna mig ifall det släpps någon gång nästa år. Jo jag vet, Blizzard är inte ett företag som gillar att stressa men allt det där var pre-WoW. I dagsläge har Blizzard så stort kapital att det troligtvis kommer korta ner utvecklingstiden betydligt.

För mer satanisk information gå in på http://www.blizzard.com/diablo3.

Är du en person som gillar inredning och design? Har du lagt ner mycket tid på att inreda ditt hem precis som du vill ha det? Har du planer att införskaffa en PlayStation 3 men du tycker att den svarka kolossen inte passar in i helhetsbilden som du har lagt ner en hel del tid, energi och pengar på att skapa?

Då kommer jag med glada nyheter.
Den 12 juni i Japan släppte Sony en ny serie PlayStarion 3 + Metalgear Solid 4: Guns Of The Patriots bundle packs med konsoler i 2 helt nya färger. Färgerna som finns att välja på är Satin Silver som matchar bra till din hifi utrustning, Ceramic White som ser ut som en Nintendo Wii på steroider och så finns även standard färgen Clear Black tillgänglig. I paketet ingår även en Sixaxis i matchande färg. Vill man å andra sidan ha den nya Dual Shock 3 så får man köpa den separat, även den i matchande färg. 
 

Samma datum släppte även Konami sin egen PlayStation 3 bundle i en mörkgrå nästan metalliknande färg. I paketet ingår en special edition version av Metalgear Solid 4: Guns Of The Patriots men till skillnad från Sonys bundles så ingår det en Dual Shock 3 i denna bundle, även den i matchande färg.

I Europa släpptes det endast en bundle i färgen Clear Black vid releasen men med största sannorlikhet lär vi se dem nya konsolerna i affärshyllorna inom en snar framtid, med eller utan Metalgear Solid 4. Om man är av den otåliga sorten och inte orkar vänta på Europa-releasen så kan man alltid importera ett exemplar från Japan. Tacka Sony för att de slopade regionsskyddet. Om du är intresserad av att importera dig ett ex så kolla in mina länkar där jag har lagt till en del bra importsidor.

                 

Plattform: PSP   Genre: RPG   Utvecklare: Enix, tri-Ace 

Det har slagit över till år 2000 för några månader sen. Det nya milleniumet är här och allt vad Y2K heter är sedan läge glömt. Under detta år släppte Enix ett av tidernas bästa spel men sannolikheten att du har hört talas om det och inte minst spelat det är väldigt liten. Innan detta monopol som finns inom rollspelsgenren idag fanns det två giganter som ägnade sig huvudsakligen åt rollspel, nämligen Squaresoft och Enix. Trots att de båda spelföretagen var jämnstora i Japan så hade Squaresoft en väldigt mycket större marknad i USA där Enix inte hade fått något riktigt fäste och var ett relativt okänt företag.

Du kanske undrar varför du inte känner igen titeln Valkyrie Profile. Anledningen är att den engelskspråkiga versionen bara släpptes i USA och i en väldigt liten upplaga och därför är detta ett spel som inte bara de flesta européer utan många amerikaner missade på grund av det låga antalet exemplar som släpptes. Ironiskt nog är detta ett av dem bästa, om inte DET bästa som någonsin har kommit från Enix. Idag har Valkyrie Profile vuxit till nästan legendarisk status och hyllas av folk världen över som ett av tidernas bästa rollspel. Äntligen får vi i europa också smaka på Enixs magi i nyutgåvan Valkyrie Profile: Lenneth till PSPn men om du är en samlare som jag och är sugen på att skaffa dig ett av original exemplaren till PlayStation så får du vara beredd på att hosta upp närmare 2000sek på ebay, happy hunting.

En liten del av min samling. Såååå stolt.

Bland asar och valkyrior:

Oron sprider sig genom Valhall. Det blåser en hård och kall vind, en vind som kan komma att förinta både Midgård och Valhall om den inte stoppas. Tiden att rusta för krig är nu. Oden, asarnas konung, kallar på en av sina tre valkyrior för att ge henne en uppgift av största betydelse. Du tar rollen som Lenneth, en av de tre valkyriorna och din uppgift är att färda till Midgård och rekrytera stolta, fallna krigares själar för att strida sida vid sida med asarna när världens undergång, Ragnarök, närmar sig.

Valkyrie Profile: Lenneth är ett minst sagt intressant spel. Det är en hybrid mellan ett RPG och ett sidscrollande plattformsspel som även är tidsbaserat. Att säga att spelet är tidsbaserat är egentligen ett missledande påstående men jag ska utveckla lite. Hela spelet är uppdelat i vad som kallas för kapitel och varje kapitel har ett totalt antal perioder. Varje gång du lämnar världskartan och går in i en grotta eller stad så går det åt ett visst antal perioder och när dem är slut går du till nästa kapitel. När du är på världskartan och trycker på startknappen så går Lenneth in i ett meditativt stadium som passande kalla för spiritual concentration. Detta gör att man "scannar" hela världen för att se vart man ska gå härnäst. Man kommer alltid att hinna gå till alla ställen och göra allt som finns tillgängligt under varje kapitel eftersom spelet är väldigt generöst med perioder och man behöver inte oroa sig för att man ska missa en massa saker. När man väl är klar med allt som finns att göra under det kapitel man nu är på så kommer man oftast ha en hel del perioder kvar. Det enda sättet man kan tabba sig på är genom att gå ut och in ur en och samma stad eller grotta flera gånger och på så sätt onödigt spendera sina perioder.

Under varje kapitel kommer man samla på dig några själar av fallna krigare. Dessa kommer att vara ens party medlemmar som man kan levla upp, equipa med olika vapen och rustningar och de kommer även vara uppdelade i olika klasser. Alla själar har olika stats, special attacker och även klass specifika vapen och rustningar man kan equipa dem med. En magiker kan tex inte equipa ett tvåhandssvärd och plåtrustning medans en warrior inte kan equipa en robe och wand. Man kan ha fyra medlemmar i sitt party åt gången inklusive Lenneth och man kan även byta party medlemmar när man vill. Man kommer dock samla på sig betydligt många fler själar än man kan använda åt gången. I början av varje kapitel kommer Oden be dig att skicka upp själar av en eller flera krigare som uppfyller vissa kriterier. De kanske måste ha en viss färdighet eller också måste de vara av en viss klass. Under kapitelts gång ska man alltså skicka upp en krigare som man tycker passar kriterierna och i slutet av kapitelet kommer man att bli betygsatt av Oden och Freya. Ju bättre utförd uppgift ju bättre pris belönar Oden dig med.

Stridssystemet i Valkyrie Profile: Lenneth är väldigt annorlunda och väldigt action tungt. Det är ett text baserat stridssystem som skulle kunna likna en mängd andra rollspel förutom en stor skillnad, nämligen combo systemet. Varje karaktär i partyt är tilldelad en knapp på PSP kontrollen. Kryss, fyrkant, trekant eller cirkel. Beroende på vilka vapen medlemmarna har equipade kan man slå olika antal gånger per turn med tre gånger som max. Vissa vapen kanske tillåter dig att slå en gång per turn men gör mer skada i gengäld, medans vissa vapen låter dig slå tre gånger men gör mindre skada och dem grymmaste vapnena låter dig slå tre gånger och gör bra skada vid varje slag. När det är ens tur att attackera trycker man på knapparna i olika kombinationer för att bilda en combo med alla party medlemmar. Detta fyller en combo mätare och när den går över 100 är det dags att frigöra helvetet över dina fiender med hjälp av ens special attacker. Hur snabbt combomätaren fylls på beror på vapnena som man har equipade. Vissa karaktärer kan utan hjälp av dem andra medlemmarna fylla på combomätaren och använda sina special attacker.

Valkyrie Profile har ett av RPG-världens bästa stridssystem.

När man befinner sig i grottor och städer så tar spelet formen av ett sidscrollande plattformsspel där man får hoppa en hel del för att hitta alla hemligheter. Lenneth kan även skapa kristaller på väggar, golv och tak och använda dem som platå för att ta sig till ställen som annars vore omöjliga att nå. Något som ofta irriterer i många RPGn är random encounters som ofta avbryter en när man håller på att utforska omgivningen men i Valkyrie Profile finns inte detta fenomen. Man ser alla fiender hela tiden och man kan även förvandla dem till kristaller för att använda dem som avsatser eller om man bara vill undvika en fight. Om man å andra sidan är sugen på en strid är det bara att gå in i fienderna. Grottorna innehåller en hel del pussel och man kommer klia sig i huvudet både en och annan gång innan man kommer på lösningen.

Presentationen da? Om ordet pixel perfection någonsin har varit ett passande ord så är det i det här fallet. Valkyrie Profile: Lenneth är ett vackert spel som har klarat att åldras med äran i behåll och det gör sig riktigt bra på PSPans skarpa widescreen skärm. SquareEnix har även skapat nya CG filmer till PSP versionen som är riktigt vackra och man blir ständigt att tappa hakan när man inser hur grym grafik den lilla PSPan kan spotta ut.


Slutsats:

I mina ögon lever Valkyrie Profile upp till den legend den har skapat. Jag tycker Valkyrie Profile ett spel som står och slåss högst uppe på toppen av RPG stegen med andra stortitlar som Xenogears och Final Fantasy 7. Har du en PSP så gå ut och köp detta spel. Har du inte en PSP så är detta en av dem största anledningarna att köpa en. Vi i europa fick aldrig uppleva detta mästerverk år 2000. Tillåt inte dig själv att missa det en andra gång.

Kan du höra dem? Fanboysens stridsrop ekar över hela nätet och på varje forum är striden redan i full gång. Konsolkriget.

Vad är då en fanboy? Jo till skillnaden från ett fan som tex gillar en viss musikgenrer och kanske även föredrar denna genrer framför andra men samtidigt lyssna på en massa annan musik så kan fanboyen otänkbart lyssna på någon annan musiksort. Fanboyen försöker konvertera alla andra genom att ständigt slänga ur sig en massa dumma kommentarer angående andras musiksmak.

Utan att överdriva vill jag påstå att gamervärldens fanboys är, om inte den jobbigaste, en exceptionellt jobbig sort. De kommer utklädda till 14-åriga killar, beväpnade till tänderna med glåpord i uppercase, haxorspråk och miljontals utropstecken. De fyller forum efter forum tills det inte finns ett vettigt inlägg kvar.

I dagsläge är fanboysen uppdelade i två läger. De som är pro-Xbox 360 och de som är pro-PlayStation 3. Dessa individer vill alltså övertyga resten av spelvärlden att deras val av konsol är det rätta. De för fram sina åsikter med sån övertygelse att det är näst intill omöjligt att konvertera dem. Eftersom det låga priset på Nintendos Wii så har alla råd att skaffa sig en, vilket ofta är fallet. De flesta gamers köper en Wii som komplement till antingen Xboxen eller PS3an och därför finns det inte så många Nintendo fanboys. De har liksom ingen att övertyga eftersom de flesta gamers redan har en Wii och tycker att det är en grym konsol.

Vad är i grund och botten en konsol? Jo en spelmaskin. Nothing more, nothing less. Alla tuffa prylar som Blue-ray, hårddiskar, online community, achievements och Wiimotes är ett plus men det som säljer konsolerna är spelen och en konsol är bara summan av alla sina beståndsdelar. Alltså det fanboysen egentligen tjafsar om är vilken konsol som har de bästa speltitlar i sitt bagage.
Det är här problemen kommer in.

Gears Of War eller Metalgear Solid 4? Tekken 6 eller Dead Or Alive 4? Final Fantasy XIII eller Mass Effect? Visst de flesta personer som är det minsta insatta i spel kan avgöra att Mario Kart är bättre än Sonic R men när man kommer till att jämföra "the creme dela creme" i spelvärlden blir det mycket svårare, om inte omöjligt att avgöra vilka spel som är bäst. När spel slutar vara bara summan av alla sina beståndsdelar och blir nått mycket mer, det blir en unik upplevelse som man inte kan uppleva någon annanstans, det får ett eget liv och en själ. Det är då man inte längre kan jämföra spel genom att dissekera dem och sätta ett betyg på dem. Det fanboysen måste inse är att varje konsol har en egen uppsättning guldklimpar som bara kan upplevas på den konsolen. Frågan är vill du missa nästa Zelda, Final Fantasy eller Gears Of War?
Nej, inte jag heller. 

I fredags kom Alex och hälsade på och var kvar till söndag kväll. Han är en gammla skolkamrat från gymnasiet och föredetta "room mate" från högskolan, han gick kvar och jag hoppade av. So weak!!  Vi bestämde oss för att ha en gamer helg och lira igenom nått spel. Efter lite rotande i spelsamlingen så bestämde vi oss för att ge oss på Shadow Of The Colossus. Jag hade köpt det men inte provat det. Några månader tidigare försökte vi ge oss på samma spel men då började min Dual Shock 2 att glappa så vi fick snopet lägga tillbaka det i hyllan, denna gång hade Alex med sig sin egen. 

Ja vi klarade inte spelet på en helg vilket var riktigt dåligt av oss med tanke på att det är ett ca 10 timmars spel. Men vi dödade 14 av 16 colosser och hade framförallt jävligt skoj. Bestämde för att plocka de två sista någon annan helg. Ska försöka skriva en fullständig recension av Shadow Of The Colossus när vi har klarat det så håll utkik på bloggen framöver.

Japp detta är första inlägget på min nya tuffa blogg.
Som ni redan fattar vid det här laget så kommer jag att skriva en hel del om TV-spel. Jag ska göra mitt bästa för att få upp de färskaste nyheterna, en hel del egna tankar och funderingar om spelbranschen och en och annan spel recension.

Jag uppskattar all feedback angående bloggen och om ni har några frågor så tveka inte att höra av er.